Tillgänglighetsverktyg

Suomen luonnonsuojeluliitto SLL Uudenmaan piiri Raseborgs natur, Raaseporin luonto

Raasepori, Raseborg
Navigering på / av

Kallelse till vårmöte

Den gångna vintern har för mig varit en sorgevinter. Den härliga, gamla granskogen som avgränsade till min tomt har huggits, och kvar finns bara en våldsamt härjad kal yta. Hur skall det nu gå för järpen och tofsmesen, spillkråkan och gråspetten? Hur skall det gå för myrstackarna som nu blivit blottade för gassande sol? Och blåbär och lingon, mossor och lavar, eller bräken, hur skall de klara sig? Och hur går det med vattenhushållningen, vart rinner näringsämnena nu?

I min barndom fanns skogen. Det är ett av de tidigaste minnena jag har, de gamla skogarna i Teijo, Salo. Blåbär och svamp, höga klippor – eller så kändes ju de små bergknallarna vi klättrade på, för ett litet barn. Vindens brus i trädtopparna, skogensdoft, fåglarnas kvitter i vårskogen. Skogen var ett hem, där var jag en del av ett större sammanhang.

Efter det har jag flyttat många gånger, både som barn och senare i vuxenlivet. Men varje gång har jag på det nya stället hittat hemskogen, bekant och trygg har den tagit emot mig. Min barndomsskog har jag burit med mig i mitt inre, och den har alltid satt sig där, i den nya skogen som blivit min hemskog. Varje skog är speciell, har sina egna särdrag. Och varje skog ger sin besökare någon ny upplevelse. Också flertalet studier visar, att även en kort vistelse i skogen påverkar hälsan positivt, bl.a. genom att sänka stressnivån och höja sinnestämningens välmående.

Min grannskog är privatägd och således kan jag ej påverka de åtgärder där görs. För flera andra kommuninvånare är situationen däremot en annan, då hemskogen befinner sig på kommunal mark. Den skogen tillhör oss alla, lika mycket dig och mig som de kommunfullmäktige vi gett vårt förtroende åt för att sköta våra gemensamma ärenden, eller de tjänstemän som dessa anlitat för att sköta de praktiska arrangemangen.

Var och en av oss bör därför  berätta åt dem, hur vi vill att våra skogar behandlas. För mig personligen betyder det, att det skall göras på ett sätt som gör att även jag trivs i skogen, men framförallt på ett sätt som tryggar livsvillkor och trivsel för järpen och tofsmesen och blåbär och mossor. Vår hemkommun Raseborg kan vara en föregångare och visa exempel på hur man kan motverka klimatförändringen, trygga naturens mångfald, samt värna om människans trivsel och välmående.

Solja Kvarnström

Ordförande, Raseborgs Natur rf.

 

I samband med vårmötet i Naturum i Ekenäs den 28.3.2018 berättar den prisbelönta

författaren Anni Kytömäki för oss om sin relation till skogen. Kytömäkis debutroman Kultarinta var kandidat för bl.a. Finlandiapriset år 2014. Kytömäki är till utbildningen naturinventerare. Publiken får gärna delta i diskussionen. Mötet börjar kl 17, Kytömäkis framförande kl 18. Varmt välkomna!